Herregud. Den här hästen kommer det ta lång tid att "knäcka". Och med det menar jag att jag vill bryta den vägg hon sätter upp. Jag vill att hon ska få tillit till mig och våga släppa. Det gör hon, ibland... Sen går det tillbaka och hon springer iväg för att hon blir osäker. Måste verkligen börja jobba mer från marken med henne. Få ett samarbete och en känsla som bara hon & jag känner - som jag har med Lavendel. Idag rusade hon iväg med mig i galoppen, eller egentligen lät jag henne göra det för att hon skulle få sträcka ut på sig. Hon måste få utlopp för sin energi och shit vilken galopp hästen har. Nästan läskigt fort går det. Därför undviker jag att galoppera när det är fullt i ridhuset - för jag har ingen kontroll. 

Men i slutet gick hon som smör vid övergångar från vänster till höger varv när jag travade av henne så det får jag vara nöjd med. Med Zindi får det bli så, man får kolla på de små grejerna som var bra under passet annars gräver man ner sig tyvärr. Vilket jag är otroligt nöjd med att jag hittat den känslan, för 1 ½ år sen hade jag börjat bråka med henne och blivit arg men inte längre. Det funkar inte så, hon måste få tid på sig, skynda långsamt. Är det någon annan som har det här problemet? Skulle vara "kul" att hitta någon att prata med om det här och hjälpa varandra framåt. Tillsammans! Men jaja, gosig är hon min lilla stjärna. För att sammanfatta ridpasset - inte bra men i slutet var det okej iallafall.