amanda: med gråt i halsen och hugg i hjärtat....

Tänkte berätta lite mer om Ettan som ni inte vet så mycket om än, tror jag iallafall. Hon är som sagt brunskäck som ni kanske redan sett haha. En dam med vilja av stål men även mycket humör (som ett vanligt sto antar jag?). Jag fick förfrågan av hennes ägare om att börja träna & tävla henne och just då hade jag bestämt mig för en annan sak som ni senare kommer få veta så jag sa ja till att provrida Ettan då det passade mig. Och vad jag föll för den hästen! Viljan, glädjen & självförtroendet - allt sitter på den hästen. Jag behöver Ettan & hon behöver mig, kan det bli bättre? Jag gillar stenhårt den här hästen. 
 
Sen till en tråkig sak.... Mina tankar har gått fram och tillbaka, fram och tillbaka 100 gånger. Här står jag med TRE hästar. Kommer aldrig ha tid eller ork att göra detta så bra som möjligt. Jag har inte den tiden att lägga fokus på tre hästar samtidigt, jag vill inte slarva iväg med hästarnas träning osv bara för att jag tagit på mig för mycket jobb. Jag "har" tre hästar som alla kräver mycket jobb. Ettan måste tränas upp, Zindi måste byggas upp en relation till & även utbildas och Lavendel måste fortsätta precis som nu. Med handen på hjärtat så har jag inte tid att ge alla dessa hästar det jag vill. Därför har jag tagit beslutet att säga upp kontraktet med Zindi. Det hugger i hjärtat när jag skriver den meningen, men jag har tänkt så mycket på det här och jag & Zindi passar inte. Hon kräver så förbannat mycket av ryttaren och jag är inte tillräckligt rutinerad för att ta upp henne till de klasserna jag VILL vara på. Med Ettan i min hand kan jag garanterat komma upp i de klasserna och därför måste jag göra det som är bäst för både mig & Zindi. Jag vill inte vara kvar på LC/LB nivå, visst med Lavendel men med storhäst SKA jag rida uppåt. Annars kan jag lika gärna sluta rida. Jag har ett mål och med en positiv och driven häst ska jag nå dit. Jag har kvar Zindi den här månaden ut och efter det är hon och jag ett minne blott. Riktigt riktigt tråkigt men ni hästtjejer förstår väl det. Jag vill inte heller prata om det, jag har pratat med mina tränare och föräldrar och alla säger likadant. Ettan är hästen för mig. 
TACK Zindi, TACK för att du är en sån jvla go häst med hjärtat på rätt ställe. Den som får dig efter mig blir en väldigt lycklig människa. Jag kommer pussa på dig varenda dag iallafall!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Är du här ofta?

E-postadress: (bara vi som ser)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
Besökstoppen