Red för Boel igår. Vi jobbade med så kallade "grudhjälper och grundbjudningen" diddi har världens bästa grundbjudning, inte för fort och absolut inte för seg. Det som är jobbigt för oss är att gå framåt från grundtempot och att komma tillbaka. Varför det är jobbigt att komma framåt är för att hon är så oerhört jobbig och sitta på. Boel min tränare (otroligt duktig och ridit alla sorters hästar) säger att hon vet att diddi är otroligt svår och sitta på, helt ärlig när diddi travar ordentligt, från backen ser hon ut som Grand pix häst. Men att sitta där uppe när hon börjar trava är rena helvetet. Gungar på väldigt bra! Tillbaka till ämnet - och när hon är så jobbig konsentrerar jag mig mer på att inte skumpa än att hon ska gå framåt. Och tillbaka är för att diddi är så oerhört lång i kroppen.

Vi jobbade på de och tillslut blev diddi riktigt fin. Hon hängde ihop väldigt bra i handen och hon var en gud och rida. Det ända jag måste jobba vidare är på mig själv. Mina skänkar och mina händer, viktigt Bella!