Att ta ett beslut i familjen att man ska köpa häst/ponny är allt annat en lätt. När man väl har pratat ihop sig att ekonomin funkar och allt är bra så måste man ju hitta hästen. Hitta hästen som passar just min familj. Inte hästen som passar mig, utan familjen. Har man en familj som är ganska oerfarna och aldrig haft en egen häst förut är det bra och kanske ha en 15åring som är lugn och trafiksäker. Snäll på alla tävlingplatser och som kan gå några låga hoppning och dressyr klasser.

Min första ponny var 14 när vi fick henne. Goofie var helt klart den absolut bästa första hästen! Men om vi tänker såhär istället då. Så som amanda, som är sjukt sjukt duktig på att rida, kan hantera pigga, starka och dom som inte är speciellt trafiksäkera. Men amanda har aldrig haft en egen häst innan? Klart att amanda ska ha det lite svårare. Hon ska absolut inte ha en 19årig häst som kan hoppa 130 baklänges. Just sayin'

Sen när man väl ska hitta den där hästen. Hästen med det där lilla extra. Hästen man fastnar för till 200%. Här kommer min historia. Min version av provridning, hur det gick till när diddi världens finaste ponny kom till mig.

Det började med att jag och min mamma och tränare började prata om att jag kan inte fortsätta rida ridskolehäst. Mitt mål va även då SM dressyr. För att jag ens skulle nå inledande klasser så var jag tvungen att köpa/låna en egen. Boel (min tränare) och jossan (hennes dotter, min tränare) visste en tjej som skulle låna ut sin ponny. Orkar inte gå in med allt i detalj men vi åkte iallafall och provade den.

de va en ungponny och var helt fantastisk fin. Hade den varit i mina händer idag hade det varit helt sjukt! Men på provridningen stog den på bakbenen och drog iväg och allt möjligt. Vi ville iallafall ha den. Walter hette den och jag var helt lost! De va i somras och tyvärr hade jag ingen boxplats då. Vi var tvungna att vänta ett tag. Men ägaren till denna ponnyn ville ha ut honom på foder DIREKT och vi kunde ju tyvärr inte det. Tyvärr...

Tiden gick och vi bestämde då oss för att köpa en egen. Vi var först och provred en skäck. Det gick skit bra! Just därför ville jag inte ha den. Den gjorde allt och lite till. Man bara drog lite mer i ena tygeln så gjorde den det. Fastnade helt enkel inte för den.

För att göra en lång historia kort så provred vi diddi dagen efter. Aldrig varit med om någon finare häst! Provridningen gick ju inte speciellt bra. Det var sjukt svårt. Idag 32veckor senare ångrar jag inte en sekund med min häst ❤ Bara såååå himla glad över att jag har henne!!!

”Infinite love is the only truth – everything else is illusion.”