---

Jag har sett så många som fått "färdiga" ponnysar. Fått ponnysar/storhästar (dock mest ponnyer) som gått skyhöga klasser för att sedan ta upp en kanske inte så duktig ryttare till elit nivå. Jag avundas dessa personer, som får den chansen att få en färdig häst. Men ändå när jag tänker efter, är det verkligen så kul? Är det kul att vinna tävling efter tävling efter tävling och veta att hästen gör det här på automatik? Hästen vet precis vad den ska göra? 

 

Nej. Jag skulle inte tycka det var kul. Jag själv har fått både skogsmullar, rena rama freaken, hopp-ponnysar och allt där i mellan. Men aldrig en ren och färdig SM häst. Men shit, känslan när vi, hästen & jag uppnått något som ingen trodde - inte ens jag själv. Det om något slår alla dessa blågula rosetter som vunnits av..... ja hästen. Inte av er två tillsammans. 

 

Jag kommer aldrig vilja ha en häst som går av sig själv, som jag kan sätta upp en liten 8åring på och hästen kan gå i piaff liksom. Klart jag vill ha en häst som kan gå höga klasser, det är ju där jag vill vara. Men jag vill uppnå de klasserna tillsammans med den hästen. Ha bra dagar, dåliga dagar och rent åt helvete dagar. Jag vill både gråta och skratta med hästen. Ha en resa tillsammans. Så jag kan säga "kom ihåg när vi fick 56% i en LB för 2 år sedan" när jag och hästen är på en medelsvår tävling och vinner överlägset. (Drömma får man väl?) 

 

Om man frågar ganska många vad de letar efter i en häst får man ofta svar som:

• "Gått LA hoppning och LA dressyr"
• "Gått medelsvår B"
• "Ska ha tävlat minst 1,30"

 

Så nej, jag tar tillbaka det jag skrev om att jag avundas dem. Jag vill inte ha en färdig häst, jag vill ha en häst med  en vilja - det är det enda jag begär av en häst. Jag vill inte köpa en häst och en månad senare vinna en LA/medelsvår. Jag vill utvecklas, träna så hela min kropp värker, gråta av träningsvärk och till slut.... stå som vinnare i en medelsvår B och gråta av lycka - tillsammans med min häst.