Det var en läsare som undrade varför vi är så inriktade på dressyr oså så tänkte förklara lite. Jag började som de flesta unga tjejer/killar på ridskola, red runt på olika ponnysar och bytte favorithäst efter varje ridpass typ hahah. Men efter några år blev jag mer och mer hopprädd. Helt ärligt vet jag inte varför! Jag har liksom aldrig råkat ut för något rejält inom hoppningen, peppar peppar, så jag förstår inte varför jag är så osäker i hoppningen.. Men iallafall så blev jag mer intresserad av dressyr och jag började så småningom lära mig sjukt mycket, alltså hur man bygger upp en häst och allt det där som ingår i dressyren och då tog det liksom överhand. Så på den vägen är det haha, jag blev rädd...

Men nu det senaste året har jag börjat tagit upp hoppningen igen och det är tack vare Lavendel. Världens mest ärliga ponny. Vill du hoppa - hoppar hon. Är du lite halvt osäker - då styr hon undan. Jag har lärt mig att hålla om och styra är det enda viktiga haha! Så nu är jag inte alls lika rädd och jag kan faktiskt tycka att det är kul att hoppa ibland :) Senaste jag hoppade var för ca 2 veckor sedan på Eddy, nordsvenska travaren ni vet? och han skenade runt med mig där men jag var bestämd ändå och hoppade klart banan, som jag aaaaldrig skulle gjort för mer än ett år sedan innan jag började hoppa Lavendel! Då hade jag inte ens suttit upp på Eddy...