Här kommer filmen från tävlingen. Tänkte även utvärdera lite samtidigt. Jag ska vara ärlig, det kändes skitbra på framridningen, vi (alltså jag & jossan, lagledaren) försökte få henne lite taggad, fram för skänkeln. Jag trodde att hon inte skulle dö sådär på banan som hon alltid gör eftersom det var utomhus denna gången men alltså herregud... Min känsla har aldrig varit sämre! Jag var sååå nära på att höja armen och utgå. Och när äntligen programmet var slut så var jag totalt krossad. Min sista ponnytävling och det går SKIT. Jag grät när jag gick ut från banan. JAG, som aldrig annars gråter, GRÄT. Usch jag var så jävla besviken, besviken på mig själv, på Lavendel, besviken att jag kanske gjort så att laget inte kommer placerat. Ja allt. Skrittade till ridhuset, travade av henne och skrittade ut en liten bit för att hon skulle få bort flåset. Precis när vi är påväg bort från anläggningen, jag & lavendel, så hör jag att de ropar ut mitt resultat i högtalaren. Och jag börja grina igen, den här gången av glädjetårar. Vår sista tävling, en LB:1 och vi får 67,93%!!! Alltså helt galet. Även fast det kändes katastrofalt så såg det bättre ut än vad det kändes. Som sagt, det räckte till en tredje placering. Sååå stolt, vi har inte kommit hem en enda tävling den här tävlingssäsongen utan en rosett, hur grymt är inte det?!