isabella: det kallas UTVECKLING

För exakt ett år sedan satt jag i bilden påväg till norrköping för att provrida en ponny. En ponny som jag helt ärligt va ful, way to long och jag tyckte inte alls om den. Men vi åkte och tittade på den för att min tränare tyckte att det verkligen skulle vara värt de! ju mer man provar ju mer har man ju och välja på. 
 
Vi kom fram och jag såg denna häst. Va mycket finare, då menar jag mycket finare in real life än på bild. Jag kände att det klickade mellan oss direkt. Det var någonting speciellt med denna ponny. Jag provade och jag kan inte ens rabla upp alla felen jag tyckte som inte ens stämmde. för lång, för stark, för pigg, jag kunde inte sitta, hon vinglade, hon va helt seriöst katastrof TYCKTE JAG DÅ! mamma sa att det såg riktigt bra ut och efter jag tittade på filmen som vi filmade och hon såg as fin ut. 
 
Vet ni vem jag pratar om? klart ni vet. 
 
Vi valde att åka dit en gång till för att veta om det va just denna jag ville ha, och även denna gång tyckte jag att det gick dåligt. Nu orkar jag inte rabla upp allt för då blir det otroligt mycket och skriva men diddi kom iallafall hem till mig. Och nu sitter jag här och tänker var otroligt sjukt mycket diddi lärt mig. Diddi va inte lång, hon hade bara inte tillräckligt med muskler i rumpan. Diddi va inte stark, hon blev bara det för att bakdelen rann ut. Hon var inte för pigg, hon hade bara energin som man skulle ta av och jobba upp i. Jag  kunde inte sitta, för jag tidigare varit hoppryttare. Allting hade ju en mening. 
 
Idag tänker jag efter vad otroligt mycket hon lärt mig, och vad otroligt mycket vi lärt oss tillsammans. Vi har nu gått från att jag bara klagat och nästan varit påväg och sälja henne för att det gått så dåligt. 
 
Vi har haft  världens bergochdalbarna, men nu är jag såååå glad för att jag inte gett upp. Att jag lyssnat, lärt och verkligen gjort ALLT jag kunnat för att komma hit jag är idag. och tillslut får man tillbaka för allt kämpande. Det fick jag idag, två individuella placeingar, en andra plc och en seger. Ge inte upp, kämpa och lite mer på hästen. och träna träna träna! jag vann inte min fösta tävling, jag red inte på höga procent. Där vi är idag, har vi kämpat oss till ♥ Danish dream
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Är du här ofta?

E-postadress: (bara vi som ser)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
Besökstoppen