Här är Jenny 10 år gammal, mamma & pappa med pengar så det räcker och blir över. Jenny får vad hon vill, för det mesta. Hon har ridit på ridskola i 3 år för att nu säga till mam & pap och himla lite med ögonen och vips så står en SM ponny i stallet som ligger 400 meter från huset. Hon kallar sig själv bortskämd vilket gör så att jag blir oxtokig. Såna här människor måste få något i huvudet så det sätter stopp. 

Till mamma & pappa: Köp inte en SM ponny till lilla Jenny, hör och häpna det är en alldeles för bra ponny för jennys ridning. "Men Jenny kommer utvecklas tillsammans med ponnyn, de kommer bli så duktiga tillsammans!" mmm njaee, skulle inte tro det va. Klart att Jenny kommer bli duktigare i sin ridning men hallå, måste man överdriva med att slänga ut 150 000 på en ponny till någon som ska ut på tävlingarna för första gången på sin egna ponny. Nej jag tycker inte det. Tänk på ponnyns bästa!

 

Och nu kommer delen som kommer stickas i vissas ögon men just nu bryr jag mig inte ett dugg. Jag är här, om exakt 9 månader blir jag 18 år. Ridit nu i 10 år, kämpat och rent ut sagt gråtit blod. Jag har kämpat som en gris, jag har fasiken inte gett mig och knackat på pappas axel och bett om en ponny för över 100 tusen. Jag har aldrig haft möjlighet att äga en egen häst och det är något jag fått acceptera. Men med handen på hjärtat vill jag faktiskt, även om det stör vissa, berömma mig själv. För att ha suttit på en ridskolefjording i 4 år och sett alla mina stallkompisar på sina egna fina ponnysar ridit förbi och vunnit tävling efter tävling. För att ha tagit en ren skogsmulle in i ridhus och fått smaka på grus ett x antal gånger. För att jag krossat allas fördomar. Jag är nu stolt över vart jag står idag med min ridning och hästhållning. Jenny klarar inte av en SM ponny, men nog fasiken klarar jag av en SM häst nu - vänta och se mina vänner...

 

Men sen är det ju åt andra hållet också - Anna 14 år. Ridit på ridskolans ponnysar och skruttat runt lite på några lokala tävlingar med ok resultat. Bönar och ber om en egen ponny - fine om dina föräldrar har den möjligheten säger jag bara GRATTIS. Men nej då ska Anna minsann köpa en ungponny på 4 år. Say what? Anna som ridit på ridskolans otroligt snälla hästar som vet vad de ska göra, och nu ska hon köpa en ungponny som kräver sååå mycket mer jobb än med en kanske 13 årig häst. Ungponnyn måste ridas ordentligt med hjälp av duktiga tränare och en duktig ryttare som framförallt är erfaren av hur en ungponnys schema ska läggas upp för att hålla i längden och kunna gå så höga klasser som möjligt. 

 

Jag vill inte ha en unghäst. Fast jag suttit på all världens typer av hästar - ett fjordingsto, en taskig skogsmulle, en erfaren ponny, utvecklat en hopponny, SM-ponnysar, unghäst så vill inte jag stå som ägare. Jag känner att jag trots all min erfarenhet så klarar jag inte av att ha det ansvaret. Jag vill ha en häst som kan tillsammans med mig utvecklas och ha bra & dåliga dagar. Tillsammans nå toppen, inte glida runt på någon annans räkmacka men ändå inte ha det ansvaret över en unghästs framtid...