urskäkta utrycket men någonting jag verkligen tycker är helt patetiskt är folk som inte kan ta imot förluster. Både jag och Amanda har tidigare skrivit lite om detta, och jag kan inte mer än upprepa det! Självklart ska man ha höga krav, höga förväntningar och speciellt den rätta vinnarskallen. Men man ska vara minst lika bra på att förlora som att vinna! 

 

Jag har ingenting imot att det kommer en verkligen HUUUUUUR fin ponny som helst in på framridningen samtidigt som jag rider. Kanske denna ponny gått SM klasserna tidigare och är hur fin som helst och sen fick det korsförlamning och tappade alla musklerna och då ville dom börja om från början. Eller om ryttaren inte har intresse för det högre klasserna och trivs på LC/LB med sin helt fantastiskt fina ponny. Det är ju inget konstigt. Det jag stör mig på är när man kommer in på t.ex en framridning och verkligen hör hur någon sitter och pekar ut hästar den vet att den kommer slå och vilka den har lite mindre chans mot.